Jag och mamma och Matilda och Elin har varit på Ice Age 3 så jag måste sluta. Nu ska jag skriva fortsättningen:
Jag tittade länge på den vit hästen som låg där.
- Topy? frågade jag och sjönk ihop bredvid honom. Han frustade till. Jag andades ut. det var inte försent. Jag kunde förfarande rädda honom. Han skulle inte sälja eller åka till... Ja jag kunde inte tänka tanken. Bara för den där snobben skulle gå bakom honom och vifta med sitt spö så han sparkade henne. Han träffa henne inte ens. Men hon måste lacka ut totalt och skrika om att lilla Topy var ett livsfarligt monster och måste avlivas. Hon har varit så här sedan jag och Topy vann hopptävlingen i söndags och hon kom tvåa. Jag hörde steg. Jag tittade upp. Det var Malin, ägaren av Brobystallet. Hon ställde sig vid boxdörren och kikade in.
- Hur är det? frågade hon försiktigt. Jag torkade bort tårarna.
- Bra, ljög jag.
- Vad har hänt? sa Malin och kom in i boxen och satte sig bred vid mig. Jag drog ett ande tag.
- Jo, allt började i söndags...
Söndagen en vecka tidigare:
Jag kunde inte stå still så jag stod och hoppade bredvid Topy. Han var glänsande vit efter grovrengöringen en timme tidigare. Han var knoppad men jag hade lämnat luggen ute. Han var mycket sötare så.
- Nu får vi be alla deltagare i C-ponny klassen lätt C börja värma upp, hördes Peter, Malins man, högtalarna ute på parkeringen. Jag kände en ilning igenom kroppen och spände åt sadelgjorden. Sedan tog jag ner stigbyglarna och satt upp. Topy frustade. Jag red in i paddocken och började värma upp. Jag tittade mig omkring där var Sandra på Rikard, den feta brunskäck valacken. Dom höll på med skänkelvikningar i trav. Jag såg att Veronica på sitt "fina" "ridskolebruna" sto, Afrodite. Afroditte var vacker fast hon var "ridskolebrun". Ibland fick jag rida henne. Det blev mer och mer oftare. Jag fick bara skritta och trava en långsida, inte rida ut bra ridhus eller paddock och så mocka hennes box. Plus ta hand om Topy.
- Bra då kan vi börja klassen lätt C för C-ponnys, vi får be och ha in Frida Andersson på Björkagårdens Hasselnöt,sa Peter i högtalaren.
En liten tjej på en fux lämnade banan. Sedan var det en annan tjej som också hette Anna som red in. Sedan var det två ryttare till som red. Det blev mindre och mindre folk på banan. Nu var det bara jag, Sandra och Veronica kvar. Jag skulle rida sist.
- Nu tackar vi Julia Hansson på Raket som red på tiden 2.15 med fyra fel och nu vill vi ha in Sandra Olsson på Ekgårdens Rikard, sa Peter medan en rödhårig tjej kom ut på en liten skimmel. Sandra såg samman biten ut när hon styrde Rikard mot ridhus ingången. Efter en stund, fast det kändes som en evighet, bröt applåderna ut.
- Då tackar vi Sandra på Ekgårdens Rikard för sin fina runda på 1.56 och där med har vi en ledare nu vill vi ha in Veronica von Truffus på Afrodite den andra, ljöd Peters röst. Sandra kom ut och Veronica gick in. Nu var jag ensam kvar. Jag klappade Topy på halsen.
- Det här kommer att gå bara, killen, viskade jag till honom. Han frustade och ruskade på huvudet som om han ville säga "Klart det gör du rider ju mig!".
- Då får vi tacka Veronica von Truffus på Afrodite den andra med tiden 1.53 och är nu etta och nu ber vi Anna Johansson på Topy hat komma in på banan,
Jag tog ett djupt andetag och styrde Topy in i det mörka rid huset. Veronica gav mig en blick när vi red förbi varan. Jag brydde mig om det. Jag kortade tyglarna och drev fram Topy i galopp.
- Anna Johansson, varsågod och rid, sa Peter
Jag styrde Topy mot det första hindret. Han hoppade över det med god marginal. Dom två följande klarade vi lika bra. Sedan var det Oxern. Topy snuddade den med bak hovarna. Jag vet att man inte får vända sig om när man har hoppat ett hinder men jag gjorde det i alla fall. Bommen gungade lite men låg kavar. Sedan var det trippel barren. Också sista hindret. Vi klarade trippelbaren. Om man tog vägen mellan Oxern och hinder nummer två så kom man snabbare på det hindret. Men man kunde riva båda hindren. Jag tog chansen. Topy dundrade mellan hindren och mot sista hindret. Vi gled över det. Vi gick i mål. Jag höll in Topy och klappade honom på halsen. Han frustade.
- Och där tackar vi Anna Johansson på Top hat för den här runda på tiden 1.52 och där med så har vi vårat resultat, sa Peter. Jag skrittade ut Topy ut ur ridhuset. Jag fick en chock när det var jag som van. Jag kommer inte i håg mer än att Sandra kom med Rikard och sa grattis.
- Du och Veronica var dom enda som tog den vägen men Veronica höll in Afrodite så hon inte skulle välta dom, babblade hon. Jag bara satt där som i trans. Jag hörde inte när dom sa att vi skulle in men när Sandra red i ridhuset gjorde jag det också.
- PÅ tredje plats har vi Sandra Olsson på Ekgårdens Rikard, på andra plats har vi Veronica von Truffus på Afroditte den andra och på första plats har vi Anna Johansson på Top hat, deklamerade Peter.
- Grattis! sa Malin när hon fäste rosetten i Topys pannband.
- Tack, mumlade jag och styrde ut Topy i seger galoppen runt ridhuset. Jag red först. Det var den lyckligaste stunden i mitt liv.
Förrgår efter skolan:
Jag gick in i stallet. Jag hade min skolväska hängande på axeln. Jag gick in i omklädnings rummet. En liten tjej med brunt hår kom fram till mig.
- Ursäkta mig, men vet du vart toan ligger, sa hon med pipig röst.
- Ja visst, ner för korridoren och sedan första till höger längst ner, svarade jag och gav henne ett leende.
- Tack! pep tjejen och sprang i väg. Jag skrockade för mig själv. Sedan gick jag in i omklädnings rummet. Jag gick fram till mitt skåp. Där hängde en lapp:
Anna Johansson
Ägare/stallvärdinna
tel:070-3526987
Jag öppnade det. På skåp dörren hängde min blå-gula rosett och en bild av mig och toppy på tävlingsbanan efter vi vunnit. Solen sken på oss och Topy stod med fint böjt huvud. Jag hade det bruna håret uppsatt och hade höjt handen i en seger vinkning. Vi såg ut som det perfekta tävlingsparet. Jag log. Jag bytte snabbt om till mina stallkläder, de randiga ridbyxorna, det vita linnet och den blå stalljackan där det stod Brobystallets stallvärdinna, och stängde skåpet. Sedan gick jag ut i stallet. Jag gick till Topys box. Han gnäggade lågt och tittade påmig med sina busiga ögon. Han hade rullat sig i hagen, förmodligen på det lerigaste stället han har kunnat hitta.
- Din buse, kom här så ska jag rykta dig, sa jag och ledde ut honom till mitt gången.
Topy kan inte stå i boxen och bli ryktad han får helt enkelt panik sedan hans förra ägare slagit honom där. Jag tog en borste och började ryckta honom. Helt plötsligt så slog stall dörren upp och Veronica och hennes lilla kompis gäng kom in. Veronica gav mig en ilsken blick innan hon försvann in i Afrodites box. Jag fortsatte att rykta utan att bry mig om blicken.
- Vem är den där tjejen med den skabbiga vita ponnyn? frågade en av tjejerna i Veronicas gäng.
- Hon heter Anna och ponnyn heter Top hat, svarade Veronica.
- Va?! Var det hon som van över dig på tävlingen? På den ponnyn? sa den andra tjejen.
Jag kände hur ilskan bubblade inom mig. Om dom hade sätt fotot i mitt skåp och om inte Topy var lerig så skulle dom nog inte sagt något. Veronica viskade något till sina vänner och dom fnittrade. Veronica tog sitt långa dressyr spö och gick till kranen, som stod vid Topys box, med en hink.
- Vad ska du med vattnet till? frågade jag.
- Ge vatten till min häst, "stallvärdinnan", fräste hon till svar.
Jag tänkte inte på det utan bara fortsatte ryckta Topy. Men när Veronica höll på att fylla hinken så började hon vifta med spöt. Då kom jag på att på Måndagen hade Peter och Malin installerat vattenkoppar i alla boxar. Alldeles för sent så kom jag på vad Veronica höll på med.
- Nej! skrek jag precis innan Topy sparkade bakut. Sparken missade Veronica med en decimeter men endå så skrek hon:
- HJÄLP!!
Jag tog tag i Topys grimma och försökte lungna honom.
- DU BORDE INTE FÅ HA DEN DÄR GALNA PONNYN I DET HÄR STALLET! HAN SPARKADE MIG! vrålade Veronica
- VÄNTA BARA TILLS MIN PAPPA FÅR REDA PÅ DET HÄR! JAG SKA SE TILL ATT DIN FÖRBANNANDE HÄST SKA BLI LIM!
Veronica stormade ut ur stallet tätt följt av hennes fnittrande vänner.
Förgår klockan åtta på kvällen:
Jag satt och kollade på "Ponnyakuten" när telefonen ringde. Pappa svarade. Samtalet var långt och när han äntligen var klar så kom han bara och satte sig med en rynka i pannan.
Idag:
Pappa skjutsade mig till stallet.
- Jag har hört att din häst har försökt sparka en tjej i går, sa han.
Jag svarade inte.
- Hennes pappa ringde i går och sa att vi måste göra oss av med honom, fortsatte han.
Jag stirrade på pappa. Han parkerade bilen.
- Varför då?
- Man kan inte ha en barnfarlig häst i ett stall det vet du, sa pappa.
- Men..
- Jag har lagt ut en annons på bolcket, sa pappa och klev ur bilen.
Det gjorde jag också.
- Om vi inte hittar ett bra hem så åker han till slakt, sa pappa och tittade på mig.
Mitt liv föll ihop med ett brak.
-NEJ!
Nutid:
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Dom rann ner för kinderna.
- Han kan inte göra så, Veronica visste mycket väl att Topy är rädd för spön, snörvlade jag.
Jag lutade mig mot Malins axel. Vi satt så. Hon och jag tills jag hade gråtit klart.
- Jag ska prata med din pappa och Veronicas pappa och Veronica också, sa Malin och reste sig. Hon lämnade boxen med bestämda steg. Jag visste att det inte kommer att bli bra på en gång men jag visste att det var en början. Topy puffade på mig. Och på något sätt var jag lycklig. Lyckligare än vad jag någon sin varit.
- Jag kommer att vara med dig för alltid och alltid, sa jag till Topy som frustade till svar och nickade med huvudet som om han ville säga "och jag kommer att vara med dig". Jag skrattade. The end.
Jag kanske kan skriva mer om Anna och Topy någon gång men inte nu. Det var allt för mig nu. Hej då!
