Mobbad (del 2)

Ridskolan, ja.
Jag började drömma mig tillbaka till den första dagen jag kom dit.

Den första dagen på Brobysallet:
Den stora röda byggnaden tornade upp sig framför oss. Om jag inte vore tolv så skulle jag vilja hålla mamma i handen. Till vänster om en byggnad låg en paddock. Mitt på den leriga parkeringsplatsen stod en kvinna med ridbyxor, en blå jacka och väntade på oss. Hon hade det mörkbruna håret satt uppe i en knut i nacken. När hon fick syn på mamma och mig spred sig ett stort leende på dom smala läpparna fram. Hon gick emot oss med långa kliv. När hon kom fram sträckte hon fram handen. Mamma tog den och besvarade leendet.
- Malin Hansson, presenterade sig kvinnan
- Pia Björk, svarade mamma.
Sen böjde sig Malin ner sig mot mig och sträckte fram handen. Nu när jag såg hennes ansikte på nära håll såg jag att hon hade fräknar på näsan och de klar blå ögononen glittrade.
- Malin Hansson, sa Malin igen. Helt olikt min gamla ridskola Katlagården. Bara jag tänker på det ryser jag.
- Johanna Björk, mumlade jag till svar och tog handen.
Den var varm. Malin reste sig i sin fulla längd.
- Bra, då känner vi varandra lite bättre, vi kan börja med en rund tur om ni vill?, sa Malin.
Mamma tittade på mig. Jag nickade. Klart jag ville se mig omkring på min nya ridskola.
- Bra, då går vi, svarade Malin och vände sig om och började gå mot det röda huset med mamma och mig i släptåg.

Vi gick in igenom en stor skjut dörr som det stod "Entré" på och kom in till hallen. Där var dörren till en toa och ett lager fullt av skräp berättade Malin. Sen gick vi åt vänster och kom in till ett par spolboxar. Där svängde vi till höger. Då kom vi fram till ett litet rum som delade sig i tre gångar. Malen pekade på den rakt fram.
- Den leder till privatstallet, sa hon.
- Och den leder till ridskolestallet,
Den till vänster.
- Och den till ombytesrummet och skötarrummet och lite mer grejer som vi kan ta när vi går dit,
Den till höger.
- Vi börjar med ridskolestallet, sa Malin och spatserade ditåt.

Det var en lång rad med fem boxar på vardera sida om korridoren. Det var en dörr till vänster som det stod "Sadelkammare" på.
- Här finns borstar, spön, sadlar, träns, hjälmar och fler saker som man behöver, sa Malin och pekade på dörren.
Vi fortsatte längs korridoren. Jag försökte läsa på alla skyltar som hängde på boxdörrarna vi gick förbi. Fransiska, Hugo, Anders, Mats. Alla namn svischade förbi. Ibland sak det ut ett häst huvud och Malin berättade en liten historia om varje häst. När vi kom längst ner i korridoren så vände Malin och gick tillbaka igen. Pål, Michel, Gösta. Nu svängde vi åt vänster och kom in i privatstallet. PÅ Katlagården var det förbjudet för ridskolelever att sätta foten där. På privatavdelningen hade dom en egen sadelkammare som var på höger sida, annars var det exakt likadant. Vi gick på samma sätt som i ridskolestallet. Sen vänster igen. Den sista korridoren. Där stannade vi vid varje dörr. Först stannade vi vid "Foderkammaren". Sen vid "Skötarrummet".
- Här inne ha alla skötare ett skåp och även dom som har egen häst, sa Malin och öppnade dörren.
Rummet var fult med skåp och där det inte var skåp var det hästbilder. Jag tror tapeten var gul. Mitt i rummet stod en soffa med högar av hästtidningar runt omkring. Det fanns en toalett också.
- På den här toan och i det andra omklädningsrummet finns det en ny installerad dusch, sa Malin.
Vi gick ut ur rummet och fortsatte. Vi stannade vi de tavla där det var en massa häst namn och hag namn. Malin förklarade att det var för att vet vilken hage hästarna ska gå i. Sen kom vi till "Omklädningsrummet". Det såg likadant ut som i "Skötarrummet" fast det var inga skåp. Längst ner i korridoren fanns det en dörr som det stod "Malins rum" på. Vi gick in dit.

Det var en stort skrivbord av trä mitt i rummet. På väggarna hängde det minst hundra prisrosseter. Det stod en stor bokhylla med böcker i innan för dörren. Bredvid skrivbordet stod ett järnskåp som man förvarar dokument i. Malin sjönk ner i stolen bakom disken. Mamma och jag satte oss på två stolar framför. Malin tog fram en karta över området och visade nödutgångar, andra ingångar, vart gödselstacken låg och ridhuset. Malin räckte fram ett papper som jag och mamma fyllde i. Malin ställde en fråga. Den kom så plötsligt att jag var stum till en början.
- Har du en egen häst?
Efter ett tag svarade jag:
- Jaaa, det har jag, en korsning mellan Schwarzwaldhäst, Gotlandsruss och någe mer som vi inte vet,
- Det är inte långt att rida hit, ta med honom på lektionerna, sa Malin.
Efter lite mer prat så gick mamma och jag till bilen. Ute på gården stod ett gäng blondiner och fnittrade. Dom flesta hade färgat det. Dom tittade på mig som om jag bar på en smittsam sjukdom. Jag brydde mig inte.