Mobbad (del 7) (förmodligen den sissta delen också ;D)

Flera timmar senare:
"Mamma hängde ner för stupet. Det var Karolin som höll i henne. Jag ville springa fram men Sandra stod i vägen. Yret gnäggade. Karolin släpper mamma. Polisen kommer. Malin säger att det var jag. Jag hamnar i domstolen. Yret gnäggar. Jag hamnar i fängelse. Jag hamnar i samma cell som Henrik. Han hade en kniv. Jag satt i ett hörn och var om ringade av all. Yret gnäggade...."

Jag vaknade med ett ryck. Hade någon ropat mitt namn? Jag satte mig upp på helspänn. Nej, det var nog bara i drömmen. Och vilken dröm sen! Jag drömmer ganska många mardrömmar som mamma och Henrik men inte så här knäppa, ja, på ren svenska, GALEN! Jag suckade och lutade mig mot granen. Det hade börjat blivit mörk och det var rätt kallt. Yret var borta. Han jagade väll älgar. Det har han gjort. Ylva, en tjej som hyrde boxplats hos oss förut, innan hon flyttade till Göteborg, hade en häst som hete Pontus och han var en utbrytar kung. En dag hade han brutit sig ut. Jag och Ylva skulle just leta efter honom då han kom skenande ut ur skogen med en stor älgtjur efter sig. Till hans undsättning kom Yret och började jaga älgen runt runt i hagen i en vild galopp. Jag och Ylva skrattade tills vi grät för det såg så kul ut. Först skräckslagna Pontus, sen den fundersamma älgen som inte visste vad han skulle göra och sist ursinniga Yret som inte ville ha en älg i HANS hage. Till sist hittade älgen hålet där Pontus hade brutit sig ut och försvann till skogs. Jag började skratta åt minnet. Oj, vad kul jag hade haft med Ylva. Men hon måste flytta till Göteborg men vi höll kontakten med brev och sms ibland. Jag suckade igen. Då hörde jag tramp från hästhovar. Det kom från några buskar. Jag stirrade på den. Ut kom Yret i galopp och gnäggade glatt när han fick syn på mig. Efter honom kom DEN VITA PONNYN! Med tjejen som parkerat cykeln på sin rygg. Hon hade en jacka med ridklubbens märke på. Hon höll in sin ponny och satte av. Jag reste mig och klappade Yret i pannan. Vi stirrade på varandra.
- Hej, sa tjejen försiktigt.
- Hej, svarade jag.
- Jag heter Anna, vad heter du?
- Jag heter Johanna, vad vill du?
- Hämta hem dig till ridskolan,
- Nej! Jag vill inte gå dit, jag vill aldrig mer gå dit!
- Varför inte?
- Därför att Malin är dum och Karolin är där!
- Malin har fixat det,
Jag stirrade på Anna.
- Hur då? frågade jag surt.
- Malin har skällt ut Karolin och bytt straffet mot ditt i stället och gjord dig straff fri, svarade Anna.
Jag kände en ilning igenom kroppen. Att Malin är så snäll.
- Sen skickade hon ut mig efter dig och din häst visade vägen hit. Han och Topy värkar vara vänner, berättade Anna innan hon tystnade.
Vi stod så tysta en stund innan jag sa:
- Okej, jag följer väll med, jag ska bara sadla Yret,
- Okej, svarade Anna och satte upp på Topy.
Jag sadlade och tränsade sen satt jag också upp.
Vi började skritta hem mot ridskolan.
- Vi kanske ska bli vänner, sa Anna plötsligt.
Jag tittade på henne. Det kunde inte vara sant! Någon ville bli vän med mig!
- Ja, om du vill det så, svarade jag så lugnt jag kunde med all glädje inom mig.
- Tänker du gå på uttagningen till ridskolelaget på lördag? frågade Anna.
- Jaa, och du?
- Så klart!
- Jag hoppas båda kommer med,
- Jag med,
Det var då. Då i den där sekunden var jag helt lycklig. Jag var ute och red med min vän. Min ända vän. Inga bekymmer. Jag var bara lycklig.
Slut.