Mobbad (del 5)

(Tack så mycket Oda!!!! Jag ska få ett skut på den men det ska bli lite kortare än vad jag tänkt mig :P)
- Tack, sa jag och sprang i väg. Jag gick in i omklädningsrummet och gick in på toan. Jag låste dörren och vred på vattenkranen. Det kalla vattnet var uppfriskande. När jag druckit klart tittade jag mig i spegeln. Mitt svarta hår ramade in mitt alltid bleka ansikte. Ärret i pannan lyste rött. Ärret efter en av mina operationer. Ett minne som jag kommer att ha resten av mitt liv från den hemska händelsen i Stockholm. Jag skulle just öppna dörren när jag hörde att någon kom in i rummet. Någon eller några som tisslade och tasslade. Jag undrade vem det var så jag öppnade och gick ut. Det var fjällräven jackan och rosa kläder tjejen och deras gäng. Dom stirrade på mig. Tiden verkade stanna. Då sa rosa tjejen:
- Kolla tjejer, ärret,
Tjejerna började skratta. Jag suckade. Samma visa. som förra gången. Och gången före det. Och den före det. Allt bara för jag var annorlunda. Jag gick tyst mot dörren, men en hand stoppade mig. Helt plötsligt tittade jag upp i rosa tjejens ansikte.
- Kom inte hit och tro att du är något, väste hon.
- Men jag har inte gjort dte, stammade jag till svar.
- Du kommer hit med din fula ponny och charmar Malin och blir hennes favorit, men kom ihåg, JAG är den bästa i gruppen och DU går inte över mig, fattar du? fräste tjejen. Jag nickade.
- Bra, ta av dig jackan, befallde tjejen. Jag lydde. Hon tog jackan och slängde den på golvet. Med ena foten stampade hon på den och drog den över golvet. Sen gav hon den till fjällräven. Hon fick ett leende på läpparna och gick in i badrummet. Jag hörde hur en kran startade. När hon kom ut hade hon min blöta jacka i handen. Sen skickade hon vidare den. När den hade gått hela varvet runt kastade till mig. Jackan som en gång varit blå var nu brun och blött.
- Ta på dig den, sa rosa tjejen. Jag drog på mig jackan.
- Nu ser det mer ut som din stil, sa fjällräven och tjejerna fnittrade.
- Berätta det här inte för någon, sa rosa tjejen och så försvann hon och dom andra i väg i en vind av parfym. Jag suckade. Sen gick jag också till Yret och Malin.

- Men herre gud! Du kan inte rida hem så där! Du kommer att bli förkyld, utbrast Malin när hon fick syn på mig.
Jag svara inte utan tog Yrets tyglar och ledde ut honom. Malin skynndade efter.
- Jag skjutsar hem dig, sa hon men jag spände åt sadeljorden och satte upp.
- Nej då jag rider hem jag fryser inte, sa jag. Då kom en kallvind om gick in i märg och ben.
- Är du säker? frågade Malin oroligt.
- Jaa, svarade jag och drev fram Yret i skritt och skrittade hem mot.